Vinterviken

Vinterviken

1863 hade 30-årige Alfred Nobel stora problem med sin tillverkning av nitroglycerin. Efter en omfattande olycka, den s k ”nobelska smällen” förbjöds all tillverkning inom Stockholms område. Alfred hade dock förhoppningar om att få tillstånd att bygga en anläggning i Vinterviken, snett emot Stora Essingen.
Han fick kontakt med mångmiljonären Johan Wilhelm Smitt och lyckades övertala denne att satsa 60 000 riksdaler i en nitroglycerinfabrik mot att han på bolaget överlät den patenterade rätten till tillverkningen.

Anledningen till att Nobel fått tillståndet att bygga anläggningen
är troligen att han fått ett kontrakt av staten att leverera
nitroglycerin när sammanbindningsbanans tunneldel skulle
byggas under Södermalm i Stockholm
– den förbindelse, som skulle knyta ihop det norra järnvägsnätet med det södra i landet.

Nitroglycerin AB i Stockholm blev världens första bolag i branschen. Bevarade handlingar visar att Alfred Nobel till en början inte bara var verkställande direktör utan också driftsingenjör, korrespondent, resande, reklamagent och kassör. Han arbetade hårt för att marknadsföra sin sprängolja men riskerna med oljan visste han lite om. Efter några olyckor med dödlig utgång hade myndigheterna fått nog och förbjöd all handel med sprängolja i flytande form. Förbuden oroade emellertid inte Alfred Nobel då han vid det laget redan hade färdigställt sitt nya epokavgörande sprängämne, dynamit.

Källa: Alfred Nobel
T.Hellberg/L-M Jansson