Hela historien

Bofors Hotels historia

Här får du ta del av ett axplock av händelser kring Bofors Hotel. Från det första hotellet till den byggnad som används i dag och du kommer att få möta några av de gäster som besökt hotellet genom åren. Texterna har kommit fram genom intervjuer med Bertil ”Näcken” Johansson som var verksam inom Bofors mellan 1947-1998.

Bertil ”Näcken” Johansson och Maria Eremo i Biljardrummet på Bofors Hotel

Genom att Bertil ”Näcken” Johansson låtit sig intervjuas om sin tid inom Bofors av mig, journalist Maria Eremo, har detta kunnat bli till. Bertil är född 1933, gick fyraårig industriskola inom Bofors och var sedan kvar inom företaget fram till sin pension 1998 och då sista tiden som besökschef. Bertil har efter alla sina år fått en god insyn i vad som har hänt på området och det innefattar även Bofors Hotel. Eftersom Bertil är uppvuxen i området har han även fått mycket berättat för sig genom åren och detta har i sin tur gjort honom till en fantastisk berättare som sitter på en guldgruva.
Intervjuträffarna med Bertil blev mer till flera timmars samtal där han lyckades trollbinda mig och glömma bort tiden och i stället förflyttas till alla de händelser som han så entusiastiskt berättade om. Det är med stor värme, och alltid med mån om människorna det handlat om, som han delgett många av sina historier och mer finns det förmodligen att locka fram hos Karlskogas främste berättare.
Jag hoppas att texterna ska ge er lika mycket nöje som de gett mig. Jag hoppas att jag har lyckats förmedla Bertils fantastiska berättelser rättvist. Trevlig läsning.
Maria Eremo, journalist
maj 2012

Mässen

I början av 1900-talet bygger man alltså Mässen som fick bli det andra hotellet. I Mässen skulle de lite finare gästerna husera och därför fick alla civilingenjörer som arbetade åt Bofors bo på ungkarlshotellet Strömsbro. Byggmästaren till Mässen hette Per Hultén och han byggde även Musikpalatset som är beläget vid Skolgärdet i Karlskoga. Hultén blev så pass omtyckt att han blev byggnadschef i AB Bofors.
I Mässen fanns det ett ordentligt kök och när huset byggdes gjorde man det med ett skepp på baksidan. 1983 var det dags att renovera köket och då passade man även på att bygga ut huset som i dag alltså har två skepp. Det ställde givetvis till problem då man ville ha samma slags tegel 1983 som när huset byggdes. Till slut fann man det rätta teglet i Hallsberg och huset kunde bli komplett.

På Mässen fanns en groggveranda dit civilingenjörerna kom i stråhatt för att träffas på kvällarna och vara sociala, inmundiga alkohol och röka cigarr. En av alla affärer som diskuterades på groggverandan var den om Volvo. Det var nämligen tjänstemannen Manfred Kjellvander som övertalade vd:n Hans Th Holm om att satsa på automatisk luftvärnskanon och ta kontakt med Volvo. Det resulterade i att man sedan gjorde ramar och små motorer till företaget. Volvo blev täta gäster, affärerna utökades och Bofors tjänade ännu mer pengar. Metallarbetarna var inte välkomna till groggverandan så i och med att Mässen byggdes separerade man även på de olika arbetarna efter rang.

Tjänstemannamässen, idag kallas huset Bofors Mässen. Bild från 1935

Under 80-talet när Mässen skulle byggas ut, då man behövde mer plats för lunchgäster, fick man flytta hela lunchserveringen. Man lagade fortfarande mat i den gamla Mässen men sedan körde man kantiner till Bofors skola där gymnastiksalen fick fungera som lunchbespisning. När renoveringen var färdig flyttade man tillbaka hela verksamheten som är i gång än i dag. 1930 slutade Mässen fungera som hotell och har fungerat som restaurangen genom tiderna.
När Mässen renoverades på 80-talet såg inredningsarkitekten Kristina Winberg, gift med direktören Klas-Ulrik Winberg, till att arbetslösa ungdomar fick arbete. Hon köpte in trävita möbler som ungdomarna sedan fick måla. Möblerna finns kvar än i dag i matsalen till vänster i Mässen.

Nuvarande hotellet

Den byggnad som i dag kallas Bofors Hotel invigdes 1930 och då hette hotellets chef Fru Lindgren. Trots att det var Fru Lindgren som var högst i hierarkin så var det kapten Mauritz Sahlin som styrde och ställde i huset. Det nuvarande hotellets byggmästare hette Otto Hansson och arkitekten Wilhelm von Eick. Hotellet byggdes då även Mässen till slut blev för litet och gästerna skulle få det lite mer modernt. Huset är fyrkantigt och invändigt inspirerades man av Medelhavsstilen, rutnät, portaler och vinklar i 90 grader.

Hotellet under 1930-talet.

Takfoten på Bofors Hotel.

Bild från en av salongerna 1930.

Bild på salongen ”Hallen” som den kallas 1930, och som idag kallas för ”Klubben”. Kristallarmaturerna hänger idag i Direktionsmatsalen. I samband med att det nya köket kom till på 1970 talet försvann de blyinfattade fönstren på sidorna av den öppna spisen som vetter mot norr.

När huset byggdes hette disponenten på Bofors Winqvist men när han flyttade till Göteborg tog Holm över och han var inte överförtjust i hur huset hade konstruerats. När han fick se takfoten som går ut lite och dessutom är målat i ett mönster utbrast han ”Det där ska bort! Det får inte se ut som en tivolivagn!”. Mönstret finns dock kvar och kan även ses på en villa i Karlskoga där ägaren inspirerats av Bofors Hotel.

Man insåg att galler på hotellets fönster var ett måste för att förhindra inbrott. Men för att undvika att det liknade ett fängelse fick det ett speciellt mönster som kallas ”El greco”. Mönstret gick igen på disponentens skrivbord och bordslampa vars skärm hade en bred kant med exakt samma mönster. Så i stället för att kalla det galler på fönstren kan man säga att det är konst av järn.

Entrén till hotellet smyckad med granar. På trappen finns dessutom skidor som gästerna kunde använda. I dörrarna syns ”El greco”-mönstret. Bild från 1944.

Det tog cirka två år att bygga hotellet och även om det hänt en del med det sedan 1930 så har miljön bevarats men nu med moderna textilier och armaturer. I matsalen hittar man lampetter med specialgjorda pilar som är den så kallade ”B-pilen”.  Pilen står inte som symbol för vapen utan är det gamla järnbruksmärket som återfinns bland annat på Degerfors IF:s emblem och även på alla järnbruk.
Samtidigt som hotellet byggdes byggdes även Annexet framför Mässen där människor från andra länder skulle bo. Det var höjdarna som kom till Bofors för att arbeta och som tog med sig sina familjer som fick bo i Annexet.

Annexet tv. och Tjänstemannamässen, Pärltuppen th. Bild från 1942.

Kungsboden

Kungsboden var en liten del inne i hotellet. Exakt när den uppstod vet man inte riktigt säkert men på 70-talet fanns den. På den tiden var det mycket utländska gäster på hotellet och då ville man kunna erbjuda dem fina saker. Det fanns många exklusiva smycken som männen kunde köpa med hem till sina fruar. Bland annat Dior fanns representerat i Kungsboden. Det fanns även många svenska saker där de finaste produkterna från Skultuna gick att köpa, likaså mycket fint från Orrefors. Det billigaste i boden var blå servetter med tre kronor på.

Man såg även till att ta hem saker i överflöd så att de anställda kunde få köpa. Det var dock inte alltid korrekta affärer med dessa saker. Men utländska gäster köpte mycket fint och när någon på Bofors fyllde jämnt var det ofta från Kungsboden som denne fick en present.
Utrymmet var dock inte så stort men stod på dagtid alltid öppet och vaktades bara av de som arbetade i hotellets reception. Därför kunde besökare fritt gå in i boden och titta och känna på utbudet och trots denna avsaknad av övervakning stals det troligtvis aldrig någonting.

Bofors – en egen stadsdel

Karlskoga var förr i tiden ett municipalsamhälle innan det blev kommun. Municipalsamhälle var i Sverige från slutet av 1800-talet till 1971 en administrativ enhet för vissa tätbebyggda områden (ibland kallat municipium) inom en landskommun där en eller flera stadsstadgor var införda. Bofors var som en egen stadsdel i Karlskoga där allting fanns, helt enkelt en egen liten värld för de anställda inom Bofors.

Huvudkontoret för verksamheten låg här, man hade egen läkarvård på kliniken där Doktor Johansson arbetade, egen bank, skrädderi, specerihandel, charkuteri, skomakeri, postkontor, och egen handelsträdgård. Handelsträdgården hade även kor och grisar. Bofors var självförsörjande på kött, grönsaker, rotfrukter och en del bär. En stor del gick till hotellet men man kunde även handla i handelsträdgården som många av de boende också gjorde.  Den låg placerad bakom hotellet där det i dag är tennisbanor på samma plats. Handelsträdgården försvann på 40-talet.

På alla ställen kunde de anställda handla på krita som sedan drogs direkt på lönen. Det egna intressekontoret förvaltade allas pengar och allt handlade om att vara till en fördel för de anställda. Dock kanske det blev på både gott och ont då det var enkelt att handla på krita och att det därför ibland visade minus när löneutbetalningen gjordes.

Bofors hade mycket som nyttjades av de anställda och det här pågick så länge verksamheten hette Bofors fram till 90-talet, då det bytte namn. Företaget köpte till och med en hel ö i Vänern där de anställda kunde hyra sommarhus gratis. Man lät bygga både mindre hus, mellanstora och några riktigt stora hus på ön. Men för att även få ett ställe där det inte var segregerat köpte man en del av Tjärnö på Västkusten där både metallarbetare och folk högre upp inom företaget hade sommarsemester tillsammans vid havet.

I början av 70-talet var det 12 700 anställda inom koncernen och 9 200 av dem fanns i Karlskoga. Bofors dominerade i staden och det blev lite ”vi och dom”-känsla mellan de som bodde här och de som bodde i övriga Karlskoga. I alla sportsammanhang fanns Bofors med och sponsrade och de som bodde här hade det bra. Lönerna vid Bofors låg alltid lite högre än i övriga delar av landet inom metallindustrin och därför sökte sig många hit. Företaget kunde erbjuda bostäder till nyanställda och det var vanligt att de kunde välja mellan vilken typ av boende som passade dem bäst.

Jaktlängder

Varje år sedan 1942 har man samlats på Bofors för den årliga älgjakten. Till en början gick den under namnet ”Kungsjakten” eftersom den svenska kungen medverkade. Men nuförtiden går den under namnet ”Boforsjakten”. Gustav V levde länge och mot slutet var han skröplig och hans tjänstefolk fick leda in honom i hans bil när det var dags för jakt. På skjutfältet hade en bädd ordnats åt honom där hans gevär stod uppställt i en klyka. Drevkarlar drev in älgen mot honom och han låg på bädden och väntade på det enkla målet. Det sägs att någon i staben sparkade till på kungens fötter så han kvicknade till och sköt älgen, men det är så klart inte bekräftat. Även om han mot slutet fick en hel del hjälp så har han under åren skjutit många älgar på egen hand här i trakten. När Gustav V medverkade i jakten sista gången var han över 90 år.

Jaktlängderna från 1942 och till dags dato.

Jakten har alltid varit en stor händelse och den var framför allt till för de som hade en högre post inom de olika företagen. Det var inbjudna gäster från Europa och många av de män och kvinnor som medverkade hade inte någon jägarexamen. I stället använde man sig av drevkarlarna för att underlätta för jägarna. Många av dem som kom till området hade nya fina kläder speciellt inköpta till jakten och en del kunde inte ens skjuta, men medverka skulle de. I och med deras okunnighet var det många som förr om åren sköt så många skott att det nästintill blev köttfärs av älgen, de ville nämligen bara åt hornen för att få sin trofé och brydde sig inte alls om köttet. I stället tvättades hornen och gjordes i ordning med en mässingskylt där namnet på den som sköt och älgens vikt fanns skriven. Köttet var mindre viktigt men en del av det kom till hotellet. I dag måste du ha jägarexamen för att få medverka.

Att vara drevkarl var en ära och de som ställde upp fick både ta emot äran och en gåva för sin insats. Drevkarlarna kom från Bofors alla avdelningar och var och en fick anmäla sig om man var intresserad och hade ett jaktintresse. Sedan gallrades de bästa ut och man valde alltid pålitliga karlar då inte vem som helst fick vara med eftersom kungen medverkade. Därför var de som blev utvalda väldigt stolta över att få vara med.

De som inte medverkade på jakten fick i stället göra andra saker när deras respektive befann sig i skogen. De fick gå på studiebesök hos företag. Det var stor organisation kring älgjakten där de medverkande bussades från hotellet till skjutbanan och dessutom skulle alla, inklusive drevkarlarna, ha mat under de här dagarna. Varje år var det cirka 50 personer som var med och jagade plus deras respektive. Rekordet på antal skjutna älgar ligger på 30 stycken under en dag. Det fanns gott om älg i trakten vid den här tiden. Alla jakter har gett älg utom ett år när de inte sköt en enda.

Det var hierarkin som bestämde var de olika gästerna skulle bo under älgjakten. Toppen bodde på Bofors Hotel medan resterande placerades ut på andra boenden, allt efter rang. Älgjakten finns kvar men är inte alls så stor som den var en gång i tiden, då satsades det mer på den biten. I biljardrummet vid receptionen hänger tavlorna med alla jägares namn, vilket årtal de medverkade och hur många älgar de sköt.

Blandad kuriosa

En lyx som hotellet hade under en lång tid var att de alltid kunde få leverans av is oavsett årstid. På området fanns nämligen så kallade ”is-hus” cirka en kilometer från hotellet där stora isblock förvarades under sågspån. Därför kunde hotellet alltid få ny is när de behövde. Då kom speciella isutkörare med isen som sedan förvarades i isskåp. Detta var inte bara för hotellet utan en lyx för alla boende i området.

På 30-talet, innan Andra Världskriget bröt ut, kom en grupp från Persien till Bofors. De bodde här en lång tid och männen kom in i det svenska samhället. En av dem blev förälskad i en svensk tjej, som han ville gifta sig med. Han gick därför till sin chef, generalen, för att be om lov att få stanna i Sverige och börja arbeta i Bofors. Svaret han fick var att hans familj i hemlandet inte skulle få något mer apanage om han valde kärleken i Sverige och det resulterade i att mannen dränkte sig i forsen. Man hittade honom i gallret vid kraftstationen. Mannen begravdes på Skogskyrkogården i Karlskoga och än i dag kan man se färska blommor på hans grav, ingen vet dock vem det är som sätter dit blommorna. Många Karlskogatjejer åkte med argentinare och colombianer till deras hemland tack vare kärleken och flera av dem finns kvar där.

Julgranen vintern 1963-64.

Mellan huvudkontoret och hotellet ställdes en gigantisk gran upp varje år lagom till jul. Där hade man sedan traditionsenlig julgransplundring med levande musik för alla barn på 40–50-talet. Då fick barnen dansa och hotellet hade gjort i ordning en påse med olika godsaker. Man släckte även ner på området, tände massor med marschaller och tomten kom på besök. Det var över lag väldigt många sociala aktiviteter på området förr om åren. Till exempel kom Bofors Musikkår den 1 maj varje år och spelade och då samlades människor för att lyssna till musiken.

En del av kökspersonalen på hotellet har varit svenska mästare inom sin genre. Personalen har alltid varit viktig för hotellet och man har satsat på att få in rätt anställda. Under åren har det varit mycket hierarki och indelningar men så är det inte alls i dag. I och med den hierarki som rådde var det många som inte alltid hade det så lätt.

Avslutande ord

Det du precis har läst är givetvis inte allt som finns att berätta. Fler historier ligger gömda och kanske kommer vi någon gång att få ta del även av dem. Mycket har skett under åren, många människor har kommit och gått inom alla kategorier och från olika delar av hierarkin. Men i och med denna text har du ändå fått ta del av ett urval av det som hänt inom Bofors, och det är som du märkt ganska mycket.

Historierna är återgivna som de har berättats och kanske kan det vara något som inte är hundra procent så som verkligen skedde då det utspelade sig, men allting har gjorts för att med största möjliga mån återberätta på ett sådant korrekt vis som möjligt. Det har aldrig funnits någon tanke att peka ut någon specifik person och har så skett ber vi om ursäkt för det och hoppas på att vi i stället kan se detta som en viktig del av historien som bör berättas vidare för nya generationer.

Maria Eremo

Mer att läsa för den som är intresserad av Boforsområdets och Karlskogas historia
Bruksmiljön i Bofors
Karlskoga – En ny stad större än London